Geologi

Berggrunden består mestadels av granit och porfyr. Rena sten – och blockfält är vanliga i området. Rullstensåsen Husebyåsen sträcker sig genom området under och ovan sjöns yta. Den långa halvön Ulvöås är en del av denna.

När inlandsisen drog sig undan för 11 000 år sedan fanns det en mycket stor sjö, Värendsfornsjön. Av vågsvallet i fornsjön bildades strandmärken i form av att grus, sand och finare material spolades bort medan block och sten blev kvar. Dessa kan du tydligt se nära Entré Sunnabron och på centrala delarna av Bjurkärrshalvön.

Sjön Åsnen har en yta på 150 km² och är näst efter Bolmen den största sjön på den sydsmåländska sjöslätten. Huvudtillflödena utgörs av Mörrumsåns huvudfåra och Aggån. Sjöns tillrinnings­område är 3146 km² – medelavrinningen är 26 m³/s. Kring Åsnens norra och nordöstra vikar utbreder sig jordbruksbygder, där strandängar och kärrmarker övergår i sjöns vassar. I övriga delar är stränderna steniga och blockiga och skog går oftast ned till vattnet. Vattnet kan betecknas som rent men brunt samt måttligt näringsrikt. Sjön har flacka stränder och många stengrund. Medeldjupet är bara omkring tre meter och största djupet 14 meter. Sjön är sänkt och reglerad.

Antalet arter av fiskar och vattensnäckor är betydligt större än i andra sjöar i länet. Medan fisk- och kräftbestånden i de flesta av länets sjöar är sammansatta av ett dussintal arter, uppvisar Åsnen 20, därav dock flera inplanterade i Åsnen eller uppströms: gös, signalkräfta och nors, kanske också siken. Bland sällsynta arter märks sandkrypare och färna. Åluppvandringen från havet är avskuren av kraftverksdammar och ersatt av utplantering av ålyngel.

Länsstyrelsen arbetar aktivt för att få till fiskvägar förbi vandringshinder nedströms Åsnen så att ål, lax med flera kan vandra fritt upp till sjön i framtiden.