Spår efter människor

Mitt i nationalparken långt från fastlandet ligger ett övergivet hemman på ö Bergön. Den sista familjen övergav gården när skolplikten kom 1842. Sedan bodde farfar kvar ca 20 år till. I modern tid har huset varit fritidshus. Ladugården är riven. Det finns ett timrat uthus med källare. På ön har stått en väderkvarn men bara kvarnhjulet ligger kvar som trädgårdsbord. Runt husen finns gamla inägomarker som till stor del idag är bevuxen med lövskog. Kring gården kan man se de flesta av de svenska trädslagen: ek, bok, björk, avenbok, alm, lind, lönn med flera.

Här vid Åsnens strand gick förr en smalspårig järnväg som invigdes 1874 av kung Oskar II. Järnvägen byggdes ut i etapper och gick till slut ända till Halmstad. Sträckan Karlshamn-Vislanda kallades populärt ”Sillabanan” eftersom mycket sill fraktades från kusten till inlandet. Hulevik och Ulvö var hållplatser utmed banan. Under 1900-talet fick järnvägarna konkurrens av lastbilar och personbilar. Denna järnväg lades ner 1970 och rälsen revs upp direkt.
Det berättas att Sirkö-bor på andra sidan sjön gav sig iväg i båt för att vara med vid kungens invigning 1874. Men när de kom till ögruppen Bispesholmarna märkte de att braxen lekte. Det var ett tillfälle som inte fick missas – det var viktigare än kungabesök. De stannade hemma och fiskade.

Den första ångbåten i Åsnen (1847) var hjulångaren ”König” som ägdes av Huseby bruk. På pråmar efter båten kördes varor från järnbruket till Ålshult och Grimsvik i södra delen av sjön. Därifrån gick varor via landsväg till hamnar i Blekinge. När järnvägen på sjöns västra sida var färdigbyggd på 1870-talet startades Åsnens ångbåtstrafik AB för ”att med ångbåt underhålla trafik för befordrande av passagerare och gods”. Gods var bland annat ved, virke, potatis och frukt. Om söndagarna gjorde båtarna ibland nöjesturer. Ångbåten Blenda finns kvar i sjön men har idag bensinmotor. Södra Sirköbron, Torne bro och järnvägsbron vid Ulvö var då svängbroar för att båtar skulle kunna passera. Under 1880-talet byggdes järnväg även på östra sidan av Åsnen vilket minskade behovet av sjötransporter.

I Åsnen fanns det väderkvarnar på de flesta öar med bofasta bönder. På Förarm som ligger öster om Sirkön fanns det en väderkvarn. På Borgön som också ligger öster om Sirkön fanns två väderkvarnar och båda var holkkvarnar. På Åsnens största ö Sirkön fanns flera kvarnar men vi har endast belägg för två, båda dessa var holkkvarnar. Den ena stod på Näset vid Mjölknabben och det är den som är flyttad till Museiparken i Växjö. Den andra fanns på Sundslätt på södra delen av Sirkön. Sannolikt har det funnits fler för några åkrar har namn som kvarnåkern och kvarnalyckan.

På Bergön som ligger mitt i västra Åsnens övärld har också funnits en väderkvarn. Ett exempel på att väderkvarnarna hade stor betydelse är att August Magnusson som hade en väderkvarn på sin gård Segersnäs invid Åsnen behöll väderkvarnen när han 1893 sålde gården och flyttade till Getnö. Denna väderkvarn står fortfarande kvar och är nyrenoverad. Det är den enda väderkvarn i Kronobergs län som står kvar på ursprunglig plats.