Kulturhistoria

I de gamla träden och på bergblocken finns historier som väntar på att bli berättade. Nationalparken bevarar skogens biologiska kulturvärden.

Från 1600-talet finns skriftliga källor om marknyttjandet i Åseletrakten. Staten infordrade skatt och införde folkräkning. Befolkningen var mycket gles och renskötseln bedrevs kring sjöarna och fisketräsken. Området hade helt och hållet en samisk befolkning uppdelade i familjevisa ”lappskatteland”. 1793 tog samen Varnik Arvidsson upp nybygget Häggsjö väster om parken. Idag finns exempelvis naturreservatet Varniksberget sydväst om nationalparken. Ännu är spåren vaga efter den skogssamiska tiden. En barktäkt är dock funnen inom parken.

I början av 1800-talet flyttade bönder. Snart fanns en hel by med fyra hemmansägare i Häggsjö. När avvittringen fastställdes 1884 avskildes Häggsjös marker med omgivande kronoskogar och enskilda blev stora markägare under en kort tid. Tydligaste spåren efter bönderna är de slåtterdämmen som finns i parken. Både Angsjöns utlopp och i Björkbäcken finns dämmen som först var för att dämma myrar till slåtter. Hela myrsystemet kring Björkbäcken först slåtterdämme sedan flottningsdämme.

När laga skifte genomfördes 1896 fanns bara 2 självägande bönder och vid folkräkningen år 1900 bestod befolkningen av arrendatorer, skogsarbetare och två torpare. Gideå & Husum AB köptes upp 1903 av Mo och Domsjö AB som senare blev Holmen Skog. Den östra delen av parken fortsatte att vara kronopark. Spåren efter skogsbruket är tydligast vid enstaka rester av timmerhus (stall) och att slåtterdammen blev flottningsdamm samt olika typer av stigbläckor, gränsmarkeringar och enstaka insristningar i träd som nu nationalparken skyddar.

• Björnlandets nationalpark – en kulturhistorisk analys (pdf)
• Skötselplan Björnlandets nationalpark (pdf)
• Fornsök (Riksantikvarieämbetets webbplats)