Kulturhistoria

"En änka flydde dit för buller och oväsen, som var i riket, med tvenne sina söner och uppehöll sig där med fisk i tu år. Sedan blevo de bekante, och då särskådades antingen ön skulle höra till Värmeland eller Thorsö. Men emedan emellan Thorsö sjön inte var djupare än 6 famnar, men utanför Djurö åt Värmlandssidan var, efter berättelse, vid vart ett steg en famn djupare, dömdes hon till Västergötland. Så kommo Djuröborna att bli västgötar och höra till Torsö socken i stället för att bli värmlänningar och höra till Eskilsäters socken."

Kronan var den förste formella ägaren av Djurö (1572‑1640). Vid den tiden var många andra hemman i Torsö socken i statens ägo.

Den innehades sedan i två generationer av släkten J.K. Falkenstierna fram till 1681, då ön åter indrogs till Kronan. Vid denna tid beboddes och brukades Djurön av åboen Oluf, vars son Börje Olufsson år 1711 fick köpa ön. Han blev stamfar för den så kallade Djurösläkten, i vars ägo ögruppen förblev till 1850, då sterbhuset efter de sista brukarna sålde ön till ett par Mariestadsbor. Dessa innehade Djurön till 1858, då en dotterson till förre ägaren, August Andersson‑Funke, som jämte sin hustru Beata bott kvar på ön som brukare under de nya ägarna lyckades köpa ön.

Hur övertagandet gick till beskrivs av kontraktsprosten Nils Forsell; "En dag kommo några herrar seglande från Mariestad för att se på ön. De stannade kvar under natten, och gåvo sig tydligen god ro, medan August och Beata gåvo sig till länskansliet i Mariestad, dit de kommo i god tid, och där det hölls exekutiv auktion på ön. August var den enda spekulanten, och fastän han endast hade en kopparkittel att betala med, säges det, att han var så betrodd, att han kunde bli ägare." Så var Djurön åter i den gamla släktens ägo. 

August Funke ägde Djurö till 1890. Den inköptes då av konsul Frans Kempe. Funke bodde emellertid kvar på ön till 1901, då han som änkeman flyttade till Eskilsäter. Därmed avslutades definitivt Djurösläktens epok på ögruppen. Djuröarna förblev i Frans Kempes ägo till 1933. Ytterligare ett par enskilda markägare ägde ögruppen till 1947, då Uddeholm AB tillträdde.

Under Djurösläktens tid fanns maximalt fyra familjer på ön med sammanlagt ca 15 familjemedlemmar. Invånarna har främst livnärt sig på fiske och i viss utsträckning på jordbruk.

Staten övertog sedan fastigheten Djurö 1:1 år 1979. Under familjen Kempes tid i början av 1900‑talet uppfördes Jaktvillan.

Djurö är numera mest känt som fyrplats. Troligen har man på den norra udden i århundraden haft bål eller grytpannor. Anställda fyrmästare/fyrvaktare har funnits tiden 1874‑1969. "Styrelsen för betryggande av sjöfarten i Vänern", sedermera Vänerns Seglationsstyrel­se, erhöll ett gåvobrev och tillträdde ett markområde på norra delen av huvudön. Den första fyren uppfördes 1874. Den var sammanbyggd med bostadshuset. 1912 ersattes den gamla fyren av den nuvarande.

1969 flyttade den sista åretruntboenden från Djurö. Han var kombinerad fyrvaktare och fiskare.