Om Muddus/Muttos nationalpark

• Lyssna på en kort beskrivning om Muddus/Muttos nationalpark (mp3)

Här kan du vandra genom gammelskogar och myrmarker där det finns myrholmar och myrsjöar. Här finns även lite mer dramatisk natur såsom branta klippraviner och det 42 meter höga Muddusfallet/Muttosagahtjaldak. I den södra delen av nationalparken rinner Muttosälven ut i Stora Luleälv.

I nationalparken finns även ett rikt fågel- och djurliv. Här kan du få höra storlommen och se skogsfågel som tjädern. Tjädern trivs bra i de gamla tallskogarna. Du kanske även får se björn eller älg. Muddus/Muttos har varit och är än idag ett viktigt område för renen och renskötseln.

När du vandrar längs stigarna kan du se diskreta spår i träden av de människor som funnits här i området före oss. I träden har de markerat färdvägarna genom att blecka dem, och från tallarna har de tagit bark. I marken kan man se husgrunder av de nybyggen som fanns här för omkring 100 år sedan.

Muddus/Muttos nationalpark är en av Sveriges tystaste platser, samt ett av få väglösa skogsområden i Sverige. Forskare som har mätt ljudvolymen har visat att det här och liknande skogsområden är tystare platser än annan natur.

1996 utsågs världsarvet Laponia, där Muddus/Muttos ingår tillsammans med nationalparkerna Sarek, Padjelanta/Badjelánnda och Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke. Till Laponia hör också naturreservaten Sjaunja/Sjávnja och Stubba/Stubbá samt områdena Sulidälbmá, Tjuoldavuobme och Ráhpaäno suorgudahka (Lájtávrredeltat).