Historik

I världsarvet Laponia finns det drygt 3 000 kända forn- och kulturlämningar. Padjelanta/Badjelánnda har genom årtusenden varit ett område som har lockat människor till sig. Här finns spår överallt i landskapet som människor före oss har lämnat efter sig. Många av spåren är svåra för ett ovant öga att upptäcka. De gamla renvallarna, boplatserna eller stenarna som markerar en härd, det vill säga eldstaden, alla de berättar Badjelánndas historia.

Vid bildandet av nationalparken 1962 betonade regeringen att det var ett viktigt samiskt område och att man skulle ta hänsyn till renskötseln i skötseln av nationalparken. Samernas renskötselrätt, det vill säga rätten att använda marken för sig och sina djur, gäller i hela nationalparken. 

• Människan i Padjelanta/Badjelánnda nationalpark

1996 blev nationalparken en del av världsarvet Laponia, tillsammans med Muddus/Muttos, Sarek, Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke och naturreservaten Sjávnja/Sjaunja och Stubbá/Stubba. Till Laponia hör också de till Badjelánnda angränsande områdena Sulidälbmá, Tjuoldavuobme och även Ráhpaäno suorgudahka (Lájtávrredeltat).

Världsarvsutnämningen bygger på naturen och kulturen i området. Nationalparken heter nu Padjelanta/Badjelánnda, för att ge tillbaka det samiska ursprungliga namnet på området.