Växtliv

I höjdlägena finner man den mest iögonfallande naturtypen och den som man först tänker på när man talar om Tivedens nationalpark: hällmarkstallskogen. Tallarna här är ofta upp mot 200 år och ibland 300 år gamla är vanliga, trots att de ibland kan se små och taniga ut. Den karga miljön gör att de växer långsamt. På hällmarkerna dominerar framför allt renlavar och mossor. Fältskiktet är ganska glest. Där det finns lite jord att växa i slår bärrisen rot med arter som lingon och ljung.

Blir jordtäcket ännu lite tjockare kan granen växa, men lövträd är det ont om. Frodigare skog hittar man nere i sprickdalarna och i mindre sänkor. Mer näringskrävande arter som blåsippa skogsvicker, vispstarr, vitsippa och hassel trivs i också på några platser. Där det är som mest fuktigt bildas små kärr och myrmarker med doft av skvattram och pors.

En speciell miljö för växter som det finns gott om i Tiveden är bergväggar i olika lutningar. Här kan man hitta mossor och lavar som växer i skuggan och fukten eller ibland, tvärt om i mer solexponerade lägen. Även på stammarna av äldre tallar och lövträd finns många sällsynta mossor, lavar och svampar.

Den skog som växer i Tiveden idag har till stor del uppkommit efter bränder i början och mitten av 1800- talet. Nästan överallt i nationalparken finns brandkol ett litet stycke ner i marken. Det är spår efter skogsbränder.

Här och där syns även kolade stubbar och ibland till och med synliga brandskador vid basen av levande träd, särskilt på gamla tallar. En specifik tall, invid Stenkälla, har överlevt 1835 års storbrand. Såret i barken – ett så kallat brandljud – vittnar om brandens riktning, eftersom märket alltid uppstår på stammens läsida.

Studier som har gjorts i skogarna i Tiveden visar att de har brunnit vid minst 86 tillfällen mellan 1371 och 1853. Många av särskilt de tidigare bränderna var stora och täckte inte bara stora delar av nationalparken utan även områden utanför gränsen. I en och samma punkt brann det i genomsnitt var tjugonde år. De bränder som härjat i Tiveden kan givetvis ha orsakats av människor. Men bränder var förr en naturlig företeelse i urskogen. De gav plats för nya skogsgenerationer. Branden formar också skogen, bland annat genom att den gynnar tall och missgynnar gran.