Sök
Ängsö nationalpark
Flygfoto över Ängsö nationalpark.

Historik

De tidigaste kartorna över Ängsö från 1600-talet visar att Ängsö bestod av två ungefär lika stora öar med ett smalt sund emellan.

Ängsöarna lydde under Väringsö och användes som slåtterholmar. Gräs och örter på de fuktiga strandängarna på var sida om sundet skördades för djurfoder.

1725 fick Ängsö en bofast bonde och ett torp byggdes på Hemudden i söder. Med landhöjningen blev sundet mellan Ängsöarna allt grundare och under 1800-talet hade öarna förenats till en ö. Stora delar av ön var då ett vackert odlingslandskap med artrika slåtterängar, lövlundar och betsmarker.

Odlingslandskapet växer fram

Åkerlapp. Foto Länsstyrelsen

Odlingslandskapet är ett resultat av markanvändningen med slåtter och bete. Tidigt på våren, när växtligheten började spira, fagade man ängarna. Man städade då bort grenar och löv som samlats på marken under vintern för att göra marken slåttervänlig.

I slutet av juli, när slåtterblomma och slåtterfibbla blommade och ängsskallrans frökapslar hade mognat, var det dags för slåtter. Ängarna slogs med lie, och höet fick sedan torka på marken och i hässjor. När höet hade torkat förvarades det i hölador till vintern. Efter slåttern fick boskapen beta ängarna. De hade fram till nu betat i skogarna och hållits utanför ängarna av hägnader. Man skördade även vass och träd hamlades för att ta tillvara löv och kvistar som djurfoder.

Ängsö blir nationalpark

I början av 1900-talet hotades några gamla ekar på ön av avverkning, vilket föranledde Ivar Afzelius, justitieråd och sommarboende på Väringsö, att skriva ett brev till Domänstyrelsen och föreslå en fridlysning av Ängsö. Förslaget mottogs väl och 1909 bildades Ängsö nationalpark som en av de första nationalparkerna i Sverige och Europa. Syftet med parken var att bevara de vackra ängarna och lövlundarna.

Beslut ledde till igenväxning

Gärdesgårdar. Foto Länsstyrelsen

Samtida botaniker ansåg att slåttern och betesdjuren på Ängsö var förödande för det ömtåliga växtlivet. Naturen skulle lämnas orörd, och torparen fick lämna ön. När nu gran, sly och högväxta örter inte längre hölls efter genom bete och slåtter växte Ängsö snabbt igen.

Först under 1930-talet började man förstå vidden av igenväxningen i nationalparken och slåtterns och betets betydelse för odlingslandskapet. 1943 skrevs ett åtgärdsprogram för Ängsö, och ett omfattande renoveringsarbete för att återställa landskapet inleddes. Markerna röjdes från sly och slåtter och bete återupptogs.

Dagens förvaltning

Idag har Naturvårdsverket huvudansvar för Ängsö nationalpark, men Länsstyrelsen ansvarar för att parken sköts enligt en skötselplan. Två naturbevakare arbetar på ön, merparten av de gamla ängsmarkerna är återställda och ett kontinuerligt arbete bedrivs för att bevara odlingslandskapet och artrikedomen.