Sök
Djurö nationalpark
Tallskog som växer på karga klippor på Djurö nationalpark.

Geologi

Terrängen är låg och flack och når 20 meter över Vänerns vattenyta. De högsta punkterna finns på Djurös östsida i jämn­höjd med Timmerholmarna, på Långholmen och på Norra Harholmen.

 

""
Klippstrand på öns västsida. Fotograf: Ulf Wiktander

Spricksystem

Ett markant drag i topografin är de sprickdalar som löper parallellt med förkastningslinjen. Ett andra spricksystem skär det förstnämnda nästan vinkelrätt.

Dessa sprickor är av stor betydelse för vegetationens utformning. Vänerområdet karaktäriseras av förkastningslinjer i nordsydlig riktning. En av de mer betydande går utmed Djuröarnas västsida där vattendjupet några hundra meter ut når ner till 70 m. Ovan vattenytan är topografin däremot tämligen flack.

Bergarter

Berggrunden består främst av röda gnejser, samman­satta av för växtnäring relativt fattiga mineral. Här finns också grönsten och kambrisk sandsten. Betydande delar av stränderna på flera av öarna är täckta av svallgrus och klapper­sten, block av röd dalaporfyrit och dalasandsten samt kambrisk kalksandsten.