Sök
Sonfjällets nationalpark
Flygfoto över bruna fjäll med skåror av snö.

Geologi

Sonfjället är kargt. På avstånd ser det grått och stenigt ut. Berggrunden, Vemdalskvartsiten, ger en näringsfattig och grovkornig jord som släpper igenom nästan allt vatten.

Det är få växter som klarar att växa i så torr och näringsfattig jord och dessutom i ett tufft kalfjällsklimat.

Föränderligt landskap

Vittring och erosion förändrar hela tiden landskapet. Det är extra tydligt på Sonfjället.

Vemdalskvartsiten spricker och sprängs ofta sönder när vatten som runnit ner i sprickorna fryser till is. Det kallas frostsprängning. Det gör att fjällets sluttningar på många ställen är täckta med stenblock av olika storlek. Man brukar prata om blockhav, och sådana kan vara svåra att ta sig fram i.

När frostsprängda stenblock rasar utför branten bildas rasrännor. Block och stenar som samlats vid foten av en brant kallas talus. Ibland blir ansamlingarna konformade och kallas då taluskoner.

Spår efter inlandsisen

När inlandsisen smälte, för ungefär 10 000 år sedan, tinade fjälltopparna fram först. Mellan de framtinade topparna forsade stora älvar av smältvatten fram. Vattnet skar ner i berget och skapade djupa raviner, så kallade sadelskåror.

Sadelskåror finns mellan topparna på Gråsidan och Valmfjället, mellan Medstöten och Korpflyet och mellan Korpflyet och Högfjället.

Andra spår efter isen är de fåror som kallas skvalrännor. Både skvalrännor och slukrännor finns i Gråsidans och Högfjällets västra sluttningar.