Geologi

Under istiden täcktes hela Östersjösänkan av en flera kilometer tjock is. Det tog många tusen år innan isen helt försvann. När iskanten för 12 000 år sedan befann sig i området norr och öster om Gotland bildades i havet framför iskanten en mäktig rygg av lösa avlagringar bestående av morän, sand och grus. Ryggen sträcker sig från Kopparstenarna i norr, Gotska Sandön, Salvorev, Fårö och ner till Klints bank öster om Gotland. Vid Gotska Sandön är det 70 m ner till fast berggrund.

Isens tyngd gjorde att jordskorpan pressades ner och när isen smälte fjädrade jordskorpan tillbaka och landet höjdes. Denna landhöjning pågår än idag. För ca 6 000 år sedan dök de högsta partierna av Gotska Sandön upp över havsytan. Vågor, vind och strömmar har därefter påverkat öns utseende. Finare lerpartiklar spolades ut till havs och kvar blev framför allt sand som byggde upp strandvallar längs kusterna. De mindre sandpartiklarna kunde med vindens hjälp bilda vandrande sanddyner som sedan format och än idag formar ön.

Ön minskar ständigt i sydväst och byter dagligen utseende vid Bredsandsudde i nordväst. Här och där finns större flyttblock varav några mer kända är ”Elefanten”, ”Vassestenen” och ”Torparestugan”.