När ska du besöka parken?

I mars och april börjar solen att värma mer och mer. Det är nu flyttfåglarna kommer tillbaka och i fjällsamebyarna börjar man förbereda för att flytta med renarna från skogslandet till fjälltrakterna i väster, till sommarlandet.

I maj börjar våren. Renkalvarna börjar födas i slutet av april och under maj månad. Detta är en känslig period och renarna får inte störas. Solen värmer och barfläckarna gör fjällsluttningarna fläckiga. Bäckarna börjar gå upp och isarna blir svaga. 

I regel börjar det som kallas för förfallotiden i mitten av maj, den period då man inte kan färdas i markerna. Bäckarna börjar gå upp och isarna blir svaga och därmed inte säkra att färdas på. En del år tinar snön bort snabbt andra år kan det ta längre tid. 

I slutet av juni har i stort sett all snö smält bort i fjällen. Nu far de sista isarna på fjällsjöarna och vårfloden forsar intensivt. Under denna tid på året behöver renarna lugn och ro för att äta upp sig. Samebyarna lagar rengärden och renstängsel inför årets renskötselarbete. Och nu kan man plocka den första juopmun, ängssyran. Högre upp på fjälltopparna ligger snön fortfarande kvar. De första kalvmärkningarna börjar. 

Har det varit en sen vår och snösmältningen börjat sent kan det vara kvar snö och vara blött i markerna och bäckarna kan vara strida av smältvattnet. Det gör att det kan vara svårt att fjällvandra och svårt att vada över strida bäckar. 

Det är juli och myggen är här, nu är det sommar. Ännu är nätterna lika ljusa som dagarna. Markerna börjar torka upp och grönskan tar fart. Kalvmärkningarna pågår för fullt och under slutet av månaden börjar hjortronen att mogna.  Samevistena fylls med folk, och i en del av dem kan man ibland köpa färskt bröd och rökt fisk. Juli är högsäsong för vandringsturismen i fjällen. 

I augusti börjar höstsommaren, nu är det tid för bärplockning, fiske och att ta skohö. Renarna börjar vandra efter svamp och att äta upp sig för vintern. De första kalla nätterna kommer och naturen börjar gå alltmer i träda och de första gula löven dyker upp. Nu börjar kvällarna bli mörkare och kallare. Augusti är ofta en fin tid för vandring, myggen har minskat och luften är klar.

Med hösten kommer den lite kyligare luften och naturen färgas röd och orange. I skogen har lingonen mognat. I september kommer veckan som på samiska kallas ”lastaváldinvahkku” – när vinden försöker riva bort trädens löv. Fjälltopparna blir vita. Riporna hörs igen och får sina första vita fjädrar. Det är jakt och renslakt och förberedelserna för vintern påbörjas. Vandraren får oftast fint väder, men kalla nätter.

Höstvintern börjar i oktober och nu brukar den första snön komma. Björnen går i ide och fjällsamebyarna börjar samla ihop renarna för att skilja ut dem i vintergrupper. Renarna flyttas till vinterbeteslandet i skogslandet och man tar ut slaktuttaget av matrenar inför vintern.

Denna tid på året kallas för förfallotiden, nu är det svårt att färdas i markerna innan allt har frusit och snön har lagt ett täcke över markerna. Under den perioden men även vintern råder det ofta stramt/hårt väder i fjällen. 

Det här är vår längsta och mörkaste årstid. Nu har snön täckt marken. Vintern pågår från december långt in i mars. Är man ute och färdas nu på skidor har man inte så många timmar med dagsljus. Det är blåa korta dagar och norrskenet och den vita snön lyser upp de långa, mörka vinternätterna. Det råder ett hårt väder med sträng kyla, hårda vindar och tunga snöfall.