Information om Färnebofjärdens nationalpark

• Lyssna på en kort beskrivning om Färnebofjärdens nationalpark (mp3)

Färnebofjärdens höga biologiska och estetiska värden gör att denna del av Nedre Dalälven är värd att skydda som nationalpark. Fjärden är unikt sammansatt med ett myller av liv i en mosaik av speciella miljöer. Strandkärr, älvängar, översvämningsmark och gammelskog ger besökare oförglömliga naturupplevelser.

De periodiska översvämningarna sätter en stark prägel på nationalparken och den flikiga konturen omgärdar mer än 200 öar och skär. Myrmarker och barrskog med norrlandskaraktär möter sydliga lövskogar med inslag av ek och lind.

Nationalparken är känd för sin fågelrikedom och har varit flitigt besökt av ornitologer ända sedan 1970-talet. Här finns hela 205 fågelarter, varav drygt 100 arter häckar regelbundet.

Det artrika djur- och växtlivet skapar många spännande möten; 270 olika kärlväxter blandas med ett 20-tal fiskarter, cirka 60 rödlistade insektsarter samt älg, rådjur, hare, räv, mård, bäver, skogslämmel och lodjur.

Nationalpark är det finaste ett naturområde kan utses till. Nedre Dalälven är ur naturvårdssynpunkt ett av Sveriges i särklass mest värdefulla områden. Färnebofjärden ingår i projekten "Natura 2000", "Life+" och i "Ramsarkonventionen".

Geografisk sträcker sig Biosfärområde Älvlandskapet Nedre Dalälven från Säter till Älvkarleby, en sträcka på arton mil, och innefattar kommunerna Säter, Hedemora, Avesta, Sala, Heby, Tierp, Älvkarleby och södra delarna av Sandviken och Gävle. Sedan 2011 har Älvdalslandskapet varit en del av Unescos biosfärprogram.

I landskapet finns en rik geologi med olika natur- och marktyper, där bland annat björn, järv och lo trivs. Området är mycket artrikt på grund av att det ligger på gränsen mellan norra och södra barrskogsregionen. Nordliga och sydliga arter möts. Detta är det mest artrika området i Skandinavien.

• Information om Natura 2000 och Färnebofjärden (pdf)
• Information om Nedre Dalälven - ett av Sveriges Ramsarområden (pdf)
• Information om biosfärområde Nedre Dalälven

I maj 2020 genomförde Länsstyrelsen Gävleborg en kontrollerad bränning på Öbyhalvön i nationalparken.  Bränningsområdet utgörs av vanlig barrskog och är cirka 300 hektar stort. Historiskt sett har det brunnit mycket i området och skulle ha brunnit naturligt om vi inte hade släckt bränder.

Vissa arter är beroende av branden som störning, brandens värme eller bränd ved för sin överlevnad. Skogsbranden är en storskalig ”störning” som gynnar många djur, svampar och växter. Strukturen i skogen förändras och skogen blir mer öppen, ljus och varm. Skogsbrand skapar mycket döda träd, lavar och mossar vilket det i dagens skogar råder stor brist på. Cirka 1000 arter i Sverige riskerar att försvinna på grund av att det finns alldeles för lite liggande och stående döda träd. Cirka 100 arter av insekter och svampar är beroende av brand för sin överlevnad.

Skalbaggen grov tallkapuschongbagge utvecklas under barken på brandskadade tallar och granar. Större svartbagge utvecklas även den under barken, men på solexponerad död björk. Den sotsvarta praktbaggen känner av värmestrålning på långt håll genom IR-känsliga sinnesorgan som sitter på magenbuksidan och kommer antagligen flygande till brandområden för att para sig. Rökdansflugan känner ”lukten” av brandrök på flera mils avstånd genom sina antenner.