Landskapet

Landskapet kring älven är mycket flackt vilket medför att periodiska översvämningar ofta breder ut sig över stora ytor. Dessa översvämningar har satt sin prägel på naturmiljön. De har bland annat skapat och bibehållt en säregen mosaik av olika naturtyper längs stränderna och en bit in på land.

Översvämningarna har särskild betydelse för de omfattande naturliga älvängarna och områdets lövskogar, som till stor del kan betecknas som svämskogar. Längs stränderna finns gammal grov aspskog samt en mängd björk- och alkärr som ger en sällsam lövskogsprägel åt landskapet.

Fjärdarna i Nedre Dalälven är i varierande grad påverkade av vattenregleringar. Minst påverkad är Färnebofjärden som ligger högt i systemet och som omges av outbyggda forssträckor. Särskilt vid högvatten är forsarna mäktiga och bidrar till intrycket av orörd natur. Vildmarkskaraktären förstärks genom att bebyggelse endast finns på ett fåtal platser.

Färnebofjärden har en flikig strandkontur och innehåller över 200 öar, holmar och skär. Främst områdets södra del omfattar landområden med komplex av myrmark och äldre skog.

En väsentlig del av skogen, framförallt på öar och myrholmar, är gammal och extensivt skött med stort inslag av lövträd, döda och döende träd, högstubbar och grova tallar.

Det finns en tydlig skillnad i vegetationen mellan områdets södra och norra del. Den södra innehåller barrskogar och myrmarker av norrländsk karaktär, medan den norra har en mer frodig vegetation med ett påfallande inslag av ädla lövträd, framförallt ek och lind.