Till innehåll på sidan Sök
Garphyttans nationalpark
Gula och blå blommor.

Växtliv

Här finns idag ett växt- och djurliv som är typiskt för äldre tiders ängsmarker, med gullvivor, svinrot och jungfrulin liksom en mängd olika insekter som vildbin och fjärilar.

 

Närbild på blå akleja.
Akleja. Foto Leif Olofsson

Blommande ängar och fågelliv

Redan i mars möts besökaren av den första blomman, tibasten, som blommar med rosa blommor på bar kvist. Några veckor senare följs den av blå- och vitsippor i tusental. Vid den tiden har flyttfåglarna anlänt, främst taltrast, bofink, rödhake och stenknäck. I maj övertas fågelkören av sångare som svarthätta och grönsångare.Kring midsommartid är färgprakten från markens örter som allra störst. Då har havet av gullvivor på ängen avlösts av smörbollar, gökärt och svinrot. Som minnen från tiden Östra gården var bebodd finns här förvildade trädgårdsväxter som akleja och brandlilja.

Ängens skötsel

Numera hålls de gamla åkermarkerna öppna med årlig slåtter i augusti, då alla örter blommat över. Förr samlades även kvistar med löv från de träd och buskar som fanns runt gårdarna och i ängs- och betesmarkerna. I slutet av 1980-talet genomfördes ett experiment på ca 200 lövträd. Istället för att hugga ner träden kapades de av högt upp på stammen. Många av träden överlevde och liknar idag de träd som sköts traditionellt med återkommande beskär-ning (hamling). Trädens skott beskärs med fem till tio års intervall.

Från hyttskog till naturskog

Nationalparken består till största delen av det som förr var ägorna till Östra gården, en av fyra bergsmansgårdar i Svenshyttan. Omkring år 1870 kalhöggs nästan all gårdens skogsmark. De avverkade träden blev kolved som användes till bränsle vid järnhanteringen. På många ställen i skogen går det att upptäcka gamla kolbottnar, rester efter de kolmilor där veden kolades till träkol. Idag får skogen utvecklas fritt för att med tiden resultera i en skog med olika trädarter, gamla och döda träd. En skog där många av dagens hotade växter, djur och svampar trivs.

Många döda träd

Det finns just nu gott om döda träd i nationalparken. Många av områdets almar och askar har fallit offer för almsjukan respektive askskottsjukan. Askskottsjukan drabbar inte alla askar, de med motståndskraft överlever angreppen. För almarna ser det mörkare ut då alla smittade träd dör. Almen är tyvärr snart på väg att försvinna helt från vårt land. Även granarna har haft det lite tufft i skogen under senare år. Framförallt under det torra året 2018 försvagades många granar, vilka sedan blev lätta offer för den stora anstormningen av granbarkborrar.

Film om svamp

Michael Andersson från Länsstyrelsen berättar om nationalparkens spännande svampar.