Söderåsens nationalpark
Odlingsröse, stenhögar i en glänta.Foto: Länsstyrelsen Skåne

Människan

I kanske ett par tusen år har människan odlat marken och brukat skogen i det som idag är nationalpark.

Fornåkrar med röjningsrösen från järnåldern och mer sentida odlingsrösen, torp och torpruiner berättar om ett tidigare aktivt jordbruk. Kors och tvärs i skogen går stengärdsgårdar som visar var ägogränser och beteshägn har legat. Kor, getter och svin har betat och bökat i skogen.

Betade glesa skogar

Troligtvis har andelen skog efter det att fornåkrarna övergavs på järnåldern aldrig varit så låg som på mitten av 1800-talet. Den skog som fanns var mycket glesare än idag eftersom den var betespåverkad. De troligtvis helt trädfria dalbottnarna användes för betesdrift eller slåtter.

Höet bars eller fraktades med oxar, senare med häst, ut ur dalen eller upp för dalsidorna längs flera av de små anlagda vägar som fortfarande finns kvar. Den mest kända är Offavägen, som går från Kopparhatten ner i Skäralidsdalen, byggd av S. Offen från Tostarp.

Gamla turisthotellet. Foto Torpföreningen Skäralid

Turisterna besöker Kopparhatten

Odensjön med Nackarpsdalen och Skäralid med Kopparhatten har sedan 1800-talet varit av turister välbesökta platser. I slutet av 1800-talet byggdes järnväg till både Röstånga och Skäralid. Stora grupper av naturflanörer kom för att njuta av naturen och utsikten från Kopparhatten. På Kopparhatten började man sälja läsk och kaffe i ett skjul. Detta ersattes i början av 1900-talet av en restaurang med dansbana. Dansbana och kiosk fanns även i Nackarpsdalen, och här höll man under vissa perioder både skytte- och ryttartävlingar.

Vid Skäralidsdalens mynning byggdes ett stort turisthotell i trä 1906 efter att den tidigare restaurangen brunnit ned. 1929 dämdes Skärån upp till en damm nedanför turisthotellet, främst för att kunna erbjuda fiske för turisterna.

Dela med dina vänner

Dela den här sidan med dina vänner på Facebook, X (tidigare Twitter) och via mail.