Sök
Söderåsens nationalpark
Bilden är tagen med ett underifrån perspektiv på Skaralids rasbrant. Branten består av lösa stenar. Uppe på branten så ser man lite träd utan blad och en klippa. Himlen är klarblå.

Geologi

Söderåsen, som är en horst (bergås), började troligtvis bildas för ca 400 miljoner år sedan när omkringliggande berggrund sjönk genom en så kallad förkastning.

 

Rasbrant. Foto Länsstyrelsen

I samband med horstbildningen bildades de sprickdalar som löper genom Söderåsen.

De dominerande bergarterna är gnejs och gnejsgranit. Vulkanisk aktivitet har under olika tidsperioder lämnat efter sig amfibolit, diabas och basalt. Basalten har när den stelnat bildat typiska pelare som man bland annat kan se vid Rallate i närheten av Skäralid. Diabasen ger på vissa platser upphov till en näringsrik jordmån som avspeglar sig i en rikare, kalkgynnad växtlighet.

Rasbranterna i åsen

Åsen har sedan bildningen påverkats av minst åtta nedisningar, men även av många andra erosions- och vittringsprocesser mellan istiderna. De väldiga rasbranterna är resultatet av att de från början lodräta klipporna utsatts för frostsprängning som främst ägt rum under ett mycket kallare klimat än nu.

Än idag kan man tidiga vårvintermorgnar höra klippblock brytas loss och rasa ned i de yngre, ännu öppna branterna. De äldre, ofta skogklädda branterna saknar ovanförliggande klippor och raset har upphört.

När du vandrar i sprickdalarna, titta också på skillnaden i växtligheten mellan de öppna nord- och sydvända rasbranterna. Mot söder växer mest torktåliga skorplavar på stenarna medan den nordvända branten ofta täcks av en fuktkrävande moss- och lavmatta.

Odensjön vid Röstånga har troligtvis fått sin form genom att glaciärer återkommande bildats i botten på "grytan" även mellan istiderna.