Sök
Söderåsens nationalpark
Odlingsröse, stenhögar i en glänta.

Människan

I kanske ett par tusen år har människan odlat marken och brukat skogen i det som idag är nationalpark.

Fornåkrar med röjningsrösen från järnåldern och mer sentida odlingsrösen, torp och torpruiner berättar om ett tidigare aktivt jordbruk. Kors och tvärs i skogen går stengärdsgårdar som visar var ägogränser och beteshägn har legat. Kor, getter och svin har betat och bökat i skogen.

Betade glesa skogar

Troligtvis har andelen skog efter det att fornåkrarna övergavs på järnåldern aldrig varit så låg som på mitten av 1800-talet. Den skog som fanns var mycket glesare än idag eftersom den var betespåverkad. De troligtvis helt trädfria dalbottnarna användes för betesdrift eller slåtter.

Höet bars eller fraktades med oxar, senare med häst, ut ur dalen eller upp för dalsidorna längs flera av de små anlagda vägar som fortfarande finns kvar. Den mest kända är Offavägen, som går från Kopparhatten ner i Skäralidsdalen, byggd av S. Offen från Tostarp.

 

Utsikt från Lierna 

Turisterna besöker Kopparhatten

Odensjön med Nackarpsdalen och Skäralid med Kopparhatten har sedan 1800-talet varit välbesökta av turister. I slutet av 1800-talet byggdes järnväg till Röstånga och Skäralid. Stora grupper av naturflanörer kom för att njuta av naturen och utsikten från Kopparhatten. Här började man sälja läsk och kaffe i ett skjul. Detta ersattes i början av 1900-talet av en restaurang med dansbana. Dansbana och kiosk fanns i Nackarpsdalen, och här höll man under vissa perioder både skytte- och ryttartävlingar.

Vid Skäralidsdalens mynning byggdes ett stort turisthotell i trä 1906 efter att den tidigare restaurangen brunnit ned. Skärån dämdes upp till en damm vid turisthotellet 1929 främst för att kunna erbjuda fiske för turisterna.

Läs mer om förvaltning och skötsel av Söderåsen här