Växtliv

Här finns också speciella arter som mattlummer, lopplummer, knärot, röd tallört och klotpyrola. Dvärgbjörk finns bland annat vid Lilla Aborrtjärnet. På några få platser med näringsrikare förhållanden finns ormbär, lundgröe, trolldruva och vitsippa.

På de små ängsartade fragmenten runt de gamla torpplatserna finns darrgräs, ängsskallra, svinrot och slåttergubbe. På hösten finns det gott om svamp som vanlig kantarell och något senare kommer trattkantarellerna.

Krönen på de många, höga och långsmala bergryggarna är lättvandrade med kala, gamla och glest växande knotiga små tallar. Berghällarna täcks av kuddar med bägarlav, renlav, påskrislav och raggmossor. På de vidsträckta hällmarkerna ligger ofta stora stenar utspridda bevuxna med skorplav som gulgrön och grå kartlav och den ringformigt växande färglaven.

Skogarna domineras av tall och blir aldrig särskilt stora. Granen trivs där det är lite bättre jordmån och där det är lite blötare. Lövträd som björk, asp, sälg, rönn och al finns spridda i området och ek finns på ett antal platser.

Idag utsätts skogarna sällan för skogsbänder. Då också utmarksbetet upphört har skogarna börjat förtätas med alltmer gran.

Myrar och kärr utgör omkring sju procent av nationalparkens landareal och ligger oftast i någon av de många smala dalgångar som finns. Oftast ligger det en sjö i dalgången som i norr och söder omges av kärr och myrmark som ibland också är trädklädda. I många sluttningar ner mot myrmarkerna finns sluttningskärr som domineras av gräset blåtåtel.

På myrarna växer tuvull, tuvsäv, hjortron och klockljung och på en del platser hittar man den västliga arten myrlilja som i början av högsommaren lyser upp myrarna med sina gula blommor och ljusgröna blad. I zonerna mellan myr och skog växer ofta blåtåtel, pors, stjärnstarr, hundstarr, blodrot och orkidén Jungru Marie nycklar. Risartade växter är vanligast i övergångszonen mellan myr och skog, där man ofta hittar odon, blåbär och pors.

Det finns ett nittiotal sjöar och tjärnar i området. De flesta är små till ytan och mer än hälften av dem är mindre än ett hektar. Tresticklan, Kleningen, Stora Aborrtjärnet och Östra Bråtvallstjärnet är de enda sjöarna som är större än 5 hektar. Sjön Tresticklan som har gett namn åt nationalparken är 84 hektar, nästan 20 meter som djupast och har ett medeldjup på sex meter. Sjön avvattnas via en bäck i den östra kanten. Sjön har tidigare varit reglerad men i utloppet finns nu ett fast dämme.